Lyssnat på "Snakes for the Divine" en sju-åtta gånger sen jag fick den igår och ja, näe, jag är inte överygad. Första spåret är briljant. Sen faller det. Speciellt tydligt blev det när första plattan "Art Of Self Defense" gick på efter att "Snakes..." var slut. Vilken jävla skillnad. Givetvis begär jag inte att ett band ska låta likadant fem plattor igenom men... Men jag saknar det skitiga, släpiga, skräpiga. "Art of..." var unik när den kom, motsvarighet fanns inte. Jag saknar riffen... jag saknar Sleep. Och jag är tejält trött på dubbelkaggarna. Nya plattan är faktiskt den enda i diskografin som har låtar som känns som utfyllnad. Men... En dags lyssning är alldeles för lite för att göra en review på ett HOF-album. Punkt.
Kan tipsa om en rätt lustig herre som heter Jesper Waldersten. Möjligen har han lite Stenmarck-komplex men bra är det. Köpte hans "Tack För Senast Din Djävel!" för 40 pix häromdagen. 70-ish sidor vardagskomik i den här stilen, lätt värt:
Och så pissar vi på vitryssarna ikväll. 4-1 tippar jag. Två ass till fopster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar