The Old Wind. Hail TOW.

För sådär en femton år sen låg det, efter introduktion av min vän på SjuSortersKaka, nästan alltid en Breach-platta högst upp i skivhögen. Det var just då kanske det tyngsta och hårdaste jag hört och passade perfekt till en allmänt trött snubbe som helst skippade pianolektionerna och skolan för att istället dricka kaffe och riffa loss till Slayer på sin Jackson med banan-hals. Ett av de fetaste och skramligaste gigen jag nånsin sett var när Breach vevade loss i Teaterladan på Hultsfred -99. Två trummisar, som till skillnad från de flesta band som försöker samma sak faktiskt kompletterade varandra, och massiv volym. (Detta var givetvis innan Socialstyrelsen fick för sig att sätta 100 decibel som maxvolym på spelningar. "-Hörni, fellow medel-jönssons, det spelas alldeles för hög rocknroll därute bland kidsen, vi måste begränsa det, vad sägs om 100 decibel? Vi har ju såklart inga som helst vetenskapliga belägg för att gränsen bör gå just där men huuuuundra, det låter jättehögt. Tresiffrigt, whoa!")

Hursomhelst, Breach gick från klarhet till klarhet och utvecklade sitt sound på varje platta ända tills mastodonten kollapsade efter mästerverket Kollapse (sorry). Medlemmarna har harvat vidare i lite andra projekt, bland andra NEI och Pistol Train. Sångare Thomas Hallbom, numera Liljedahl, skön snubbe, konstnär, tatuerare och innehavare av bästa halsen i HC-scenen, nålar på i Aeon Tattoos. Förutom diverse gästspel med bland annat The Ocean har det vart sparsamt med skrik från hans sida men förra året smög det upp en dänga på myspys under namnet TOW. Nu finns till mitt förtjus, ytterligare tre låtar uppe. Förvisso råmixar men det låter extremt lovande. Det luktar Breach 97-99 med en kanske lite långsammare/mörkare/frustrerad touch. Kommer det här ut på platta i år blir det en given plats på tio-i-top. Pepp!



I övrigt: Mike Tyson har blivit vegan. Haja det.